Drömmen om en semla, eller pakten som sprack

Det är inte ofta vi köper fika på jobbet, men igår skulle det ske, fredagen till ära. Jag blev tillfrågad om jag ville ha en semla, det är ju ändå fettisdag snart. JA! Sa jag, men ändrade mig snabbt då jag tänkte efter... jag & J har ju på senaste tiden inte ätit varken bakverk, godis, chips eller sånt på flera flera veckor medan vi samtidigt tagit tag i träningen som lyst med sin frånvaro under november & december, för nu ska det bli ordning på kroppen minsann, beach 2011 hägrar! Vi har däremot bestämt att vi absolut ska unna oss en semla iallafall på fettisdag, det ska vi göra, och det har vi sett fram emot! Därför tänkte jag att den magiska stunden då denna semla skulle avnjutas, den skulle vi uppleva tillsammans!

Men nu skulle det fikas och det kan ju inte göra nåt om man syndar bara lite, lite, så jag bad min kollega istället köpa med sig en dammsugare eller filmrulle eller vad man nu vill kalla dem, fast en brun med socker på fick det bli.

Efteråt berättade jag detta stolt för J, att jag minsann avstått en semla för att vi skulle få uppleva detta stora ögonblick tillsammans! -Försent! sa han då! -Jag har just ätit semla med grabbarna sa han glatt! -Men! Vaddå! Vi har ju en pakt! Vi ska ju göra det tillsammans! I samma ögonblick som jag avstod, så satt han och avnjöt en semla bara en våning ifrån mig! Fräckt! Till hans försvar måste ju sägas att han inte hade en aning om att han var med i pakten, den hade jag ju skapat alldeles själv i samma stund som jag blev tillfrågad om en semla, så jag kunde ju inte klandra honom för det...

Idag när vi då skulle ut på promenad i solen, för det var ju inte alls -39 grader som alla pratat om i veckan, det var ju "bara" -19 här, så sa jag: -Ska vi ha något mål med våran promenad, eller bara gå dit näsan pekar?! -Vi kan ju gå på Holms och köpa varsin semla sa J. Sagt och gjort, så nu har vi fått avnjuta en varsin semla tillsammans, men visst är det så att jag nu har en tillgodo?! ;-)